Dream a little dream…

sky.png

It’s raining in Lund this evening, so peacefully and calm. It’s been a long time since I felt relaxed as today. The sound of Mama Cass harmonic voice is  in the background as a contrast to the rain. It’s something about old songs that makes me more nostalgic and mindful. Everything is so peaceful right now, especially when “Dream a little dream of me” is playing. Goodnight, my dear friends!

Advertisements

About being petite

I’ve always been aware of my modest height. Some days I’m comfortable being short, some other days I wished I could gain a few inches. It started in middle school when everybody I knew started to grow taller than me. It almost looked hilarious whenever I walked beside my friends in high heeled ankle boots and still looked a lot shorter. 

I remember just a few months earlier, a girl in my new class complained about how being short was ugly and that she didn’t want to be short (note that she was taller than most of the girls in my class). Some parts of me just died when she asked me about my length, only a moment after she complained about being short (note that I was a lot shorter than her and stood beside her when she complained about her height).

Many people think that being short is a burden the petites like us have to carry. For many years I thought so too. Eventually, I saw my shortness from a positive perspective. I could sit down and figure out what clothes to wear or which styling hack to use to flatter my petite shape. It was funny and I felt creative whenever I came up with new outfit ideas for myself.

I feel really comfortable with my own height and body shape today and I believe every body type is beautiful in their own way. No person is more worth than another human being just because of their background or physical appearance. It’s still sad that body ideals still exists in the society and makes almost everybody unsure about themselves. I don’t really care about the body ideals anymore but I’m worried about other people who feels insecure about themselves because of their physical appearance. The only negative things I see about being petite is how many people always comment my height and look at me with compassion in their eyes as if being short was a living nightmare. Otherwise I am really comfortable being me. But come on, there are many other things in life to focus on than only physical appearances. In the end, it’s your personality that matters, although it might sound like a cliché. As long as I have known myself, I have never really judged a person by the way they look or by their backgrounds. If I did it, I would have missed so many things in my life. Peace out!


Jag har alltid varit medveten om min ödmjuka längd. Vissa dagar gillar jag att vara kort, andra dagar hade det känts bättre om jag bara hade växt till någon decimeter. Det började på högstadiet då alla jag kände plötsligt växte om mig. Mina vänner, mina kusiner och alla som var yngre än mig, inklusive min yngre bror. Inom några månader var de alla mycket långa och det kunde se lite roligt ut när jag gick bredvid mina vänner i ganska högklackade stövletter och fortfarande såg mycket kortare ut än dem.

Jag minns enbart några månader tidigare hur en tjej i min nya klass klagade på hur kort hon var och hur fult det var att vara kort (notera att hon var mycket längre än många andra i klassen). Det förstörde nästan mitt eget självförtroende när hon vände sig mot mig och frågade leende hur lång JAG var bara några sekunder efter att hon hade klagat (notera att jag nästan var en decimeter kortare än henne och stod bredvid henne när hon gjorde denna uttalan).

Det är många som tror att korthet är en börda vi som är under medellängden måste bära. Jag trodde också på det. Dock försökte jag se på min korthet som en fördel. Jag kunde lära mig nya stylingknep för att framhäva och gömma andra delar hos mig själv. Att komma på nya sätt att klä mig för min längd blev genast mycket kreativare och roligare. Sedan rullade fördelarna bara på. Folk kunde låta mig gå före i väntköer eller stå längst fram på gruppfoton tack vare min längd. Sedan fanns det ju viktigare saker att tänka på än enbart längden.

Idag är jag mycket bekväm i min egen kropp och jag tycker att alla längder och storlekar är lika vackra, det finns ingen som är mer värd än någon annan. Lite synd är det att se hur kroppsidealer fortfarande bestämmer över våra egna självförtroenden och liv. Passar du inte estetiskt in är det kört för dig! Jag bryr mig inte så mycket längre om idealerna längre men jag oroar mig för andra som ständigt känner sig mindre värda eller är osäkra på grund av sitt utseende. De enda nackdelarna jag ser med att vara kort är hur andra kommenterar min längd och ser på mig med medlidande. Annars är jag mycket bekväm med hur jag ser ut i helhet. Kom igen, det finns så många andra saker i livet att se på än endast kroppstyper. Dessutom är det i slutändan ditt inre som räknas! Jag vet, det låter som en kliché men det är oftast sant. Så länge jag minns har jag aldrig dömt en människa för dess utseende eller bakgrund. Om jag hade gjort det hade jag gått miste om så mycket i mitt liv. Peace out!

 

Manchester

Jag är förkrossad. Förtvivlad och arg. En måndagskväll som skulle ha fyllts med glädje efter en Ariana Grande-konsert slutade istället med att en av de hemskaste händelserna, det som inte borde ha hänt, ägde rum. Hur kan det finnas så dumma, korkade, ondskefulla och själviska monster som skadar och dödar andra människor på ett sådant brutalt sätt? De flesta som drabbades var unga tonåringar som bara gått för att titta på sin idol. Efter den här händelsen kommer ingen våga gå ut längre. Hur ska någon kunna känna sig trygg igen? Jag tänker även på offren som drabbades av olyckan i Stockholm. Stockholm i Sverige, som anses vara ett av världens tryggaste länder! Det är alltid hemskt när allt det händer. Oskyldiga människor som skadas och dödas av brutala monster. Dessutom har allting skett på så kort tid. Det gör ont i mig när jag tänker på människor som lever i krigsdrabbade länder och som måste genomlida de extrema och avskyvärda terroristerna. Det finns inga ord jag kan använda för att beskriva min sorg till offren och mitt hat till dessa monster. Jag hatar dem så mycket! Jag hatar IS och jag hatar terrorister!